8 Oktober 2023 - 12:05
Då är dagen här som vi väntat. Eller har vi?? Jo då vi är ordentligt taggade att ta oss an en av de längsta etapperna hittills över en del av Atlanten.
Det som känns extra skönt är att nu kommer vi åka ut en bit och slippa familjerna späckhuggare som gärna vill bita i båtar.
Vi hade besök av familjen i Happy Snapper någon kväll innan och vi planerar att åka tillsammans med dem och två båtar från England.
Vi pratade om vad som var viktigt och kom in på styrbord och babord. Milla som inte ens kan höger och vänster fick då en lapp av äldsta sonen i familjen.
Perfekt för nu och framtiden.
Vi hjälper varandra som långseglare.
Vi har ett vindroder. Dvs ett segel som vi kan ställa in efter vinden som sedan ska hålla båten på rätt kurs. En mekanisk autopilot som vi kallar det. Vi har inte provat den än så i denna överfart ska den prövas. Vanliga autopiloten går på el, så denna
är ju bättre för batteriförbrukningen.
Men vi kan säga att vi kommer behöva öva mer på hur man ska ställa in den för bästa styrningen.
Vi har fint väder när vi lämnar Cascais och vädret visar sig hålla i sig alla dagarna i överfarten. Även vinden i det stora hela. Vi seglar hela vägen ner till Porto Santo förutom 1.5 timma sista natten. Då startades motorn. Det är ett jobbigt
ljud som uppstår när vinden är svag och vågorna trycker på båten. Det smäller och man riktigt hör hur det sliter på godset och i tamparna. Så att spara på det är det skönt att starta motorn och vänta ut till vinden kommer åter. Vårt fäste
till rodkicken som sitter under bommen har jobbat rejält sedan vi lagade den i Amsterdam när vi va där, men får laga den igen.
Rodkick är inget man behöver egentligen. Så vi löser det så länge på gammalt hedeligt sätt. Tar en tamp som håller upp bommen så den inte bara hänger ner när vi inte seglar, och tamp som vi kan hålla ner bommen vid segling, något som rodkicken
hade gjort åt oss automatiskt.
Jaha, vad gör man mer på en överfart? Tänk er ett öppet vatten. Inte en båt, inte land så långt ögat kan nå. Vatten vatten vatten..
Vi solar och "badar". Tar upp vatten för att svalka oss. Lyssnar på nedladdade pods och musik. Vi kollar på film och serier på kvällen.
Vi fixar med grejer så de ska funka bättre, vi fiskar (fick ingen) och vi bakar äppelpaj till eftermiddagsfikat. Ja med hemmagjord vaniljsås.
Till kvällen bäddar vi och gör ordning stationen där den som har vakenpass kan sitta och hålla utkik.
När vi är så här långt ute och inga båtar syns varken ute eller på AIS väljer vi att sitta inne. Det är fuktigt ute och allt blir blött och rått. Så ställer vi klockan på 20 min, då kan vi välja att slumra en stund på vakenpasset.
För att sedan gå upp och se oss omkring efter båtar och kollar så att vi ligger på rätt kurs.
Det har funkat bra. Vi blir mindre "bakis" och trötta av det.
Solen går ner tidigt. Fantastiska solnedgångar på kvällen 19.45 vår tidzon.
Så fantastiska soluppgångar vid 8.00 på morgonen vår tidzon.
Vi provar lite olika segelsättningar, för att trimma Alba att susa fram bättre och snabbare. Skönt med medvind och vi kan köra seglen " wing on wing" med seglen åt olika håll.
Vad har vi sett då längst vår färd över öppet vatten? En och annan fågel, fartyg ett par stycken. Båt utan AIS en troligtvis en fiskebåt. Delfiner, flygfiskar och en haj som jagade på vårt fiskebete.
Så efter 4 dygn ser vi land.
Porto Santos berg breder upp sig.
Här får man ankra utanför vid stranden eller ta sig in mellan hamnens pirar för att ligga på boj eller med ankare.
Det är trångt när vi kommer in mellan pirarna men får tillslut ner ankaret.
Här ska vi bo i några dagar. Vi tar jollen in för att checka in. Möts utav en isbjörn som höll på att käka upp Millas arm.
Så har kontoret siesta.... Typiskt! Det är ca 30 grader så får ta en öl i väntan på att kontoret öppnar igen.
Med det säger vi Sea YA!!!!!
1 kommentar(er)
