Vi lämnar Madeira.
Nu väntar 2 dygns segling till målet La Palma. Vinden kommer inte riktigt när vi beräknat så vi hissar seglen innan vi lägger oss för natten och startar vår nattskift. Bästa med nätterna är månen och stjärnorna.
Och på morgonen den fantastiska soluppgången.
Dag två regnar det och sjön börjar bli stökig. Vågorna tilltar och Alba jobbar förfullt autopiloten. Det rullar och kränger i båten. Inga båtar syns inte ens på vår AIS där vi kan se båtar på långt håll. Vi sitter inne och lyssnar på podd. När det plötsligt smäller till i båten.
Milla är först ute och ser hur vågorna kommer i sidan och att något är trasigt. Robin kommer snart upp och vi konstaterar det värsta. Akterstaget (vajern som sitter från masten ner till båten bak) ligger dels på aktern på båten och dels i sjön. Robin är snabbtänkt här och säger att vi ska spänna fast storseglet hårt så den håller masten bakåt. (skotahem) Efter det kryper vi fram på båten och ska försöka ta ner förseglet för att minska trycket fram på båten. Vågorna är höga och försegler slår hårt. Alba jobbar för fullt för att hålla sig mot vinden. Mot vinden och mot stora vågor som skljer över oss. Milla vrålar, tur att det är 28 grader i vattnet. Det är svårt att få ner förseglet, men vi lyckas få ner den för att sedan ta ett band och surra runt och fast på fören.
Vi tar sedan en lina (fall) från masten spänner den hårt i aktern. Storseglet är fortfarande uppe. Så motorseglar vi vidare så länge vi hade halv vind. Vi ringer våra vänner på Happy snapper och berättar läget. De löser att vi får en plats på La palma. Det känns skönt att veta att de är där när vi kommer.
Sedan vrider vinden och kommer bakifrån. Vi väljer då att ta ner storseglet och går bara för motor. Vi har minst ett dygn framför oss.
VI ser delfiner, det är fortfarande stökigt men det går bra.
Vår ananaz banana börjar mogna tappa skalet och vi tar oss ett smakprov.
Smakar som jordgubb och ananas.
Vi börjar räkna på diseln om den kommer att räcka. Vi räknar om och om igen. Här börjar den mentala påfrestningen. Kommer vi ens i hamn?
Vi är nära ön La palma och kontaktarHappy Snapper och berättar om diseln. Vi seglar förbi marinan om det skulle vara så att diseln tar slut vill vi inte gå förnära kanten på ön. Vi vill ha utrymme om vi driver. Upp med seglen är inte att tänka på förstaget rullen som förseglet sitter på har börjat svaja.
VI kontaktar kommersiella marinan om att vi har problem och att vi kanske kommer ropa på dem om vi inte tar oss in.
Men vi klarade oss hela vägen in. Vi tankade båten fick en plats i marinan. Tack vare våra vänner på Happy snapper och Luinga.
Väl inne i hamn släppte all oro och tröttheten kom.
På morgonen börjar vi med att kolla in vad som är fel. Akterstagets toggle som sitter i masttoppen och håller vajern har helt gått av. Det syns att det varit en spricka i den som vi inte sett.
Vi kan laga den provisoriskt och får upp akterstaget. Masten lutar framåt. Därav att förstaget svajade. Vi valde att ta ner den och kolla så allt är okej. Men även se hur togglet är bra på förstaget. Där ser vi att vi har en liten påbörjad spricka.
Vi lagar med det vi har för att sedan besöka en riggare som har de rätta grejerna samt får gra en ny rigg besiktning. Tom, Josie, Philip, Emma, Barnen Carl och Oscar. Alla hjälpte till vid bryggan och vi är så tacksamma för all deras hjälp och stöttning. Utan dem hade det varit ännu mer kaos.
Här firas halloween och barnen på happy snapper fick en skattkarta av oss, där skatten var monstertänder godis. Det gick en timma sedan kom de med en skattkarta till oss. Där vi fick en superfin teckning.
Vi gick upp på stan, här firar man Halloween på gator och torg.Barnen går in i butiker som ger de godis. I slutet kommer musik och spelar. Många är utklädda och det är fest.
Med oss är allt bra. Vi har som träningsvärk, skrubbsår och mentalt lite trötta. Men det kommer bli bra. Båten är ok och vi kan fortsätta. Det har aldrig varit nån annan tanke på tal om att ev avbryta. Var vi någonsin rädda? Ja och nej. Påfrestningen om att inte veta om vi kommer i hamn var nog värst. Skadorna på båten kom sen. Vi hade aldrig fara för liv.
Nu är vi tacksamma för att allt gick bra och våra vänner på Luinga och Happy Snapper.
Med det säger vi sea ya!
2 kommentar(er)
