Efter resan när akterstaget gick sönder har vi seglat över till La gomera. Vi tar det lugnt. Vi vet att tillfälliga togglarna kommer hålla. Men det är lite läskigt ändå. Vi lämnar La palma på natten. Vi och Happy Snapper, vi inser att vi kanske
inte kommer ses förrens i karibien. Vi ska till olika öar och kommer korsa atlanten olika tider Kommer sakna vår lilla familj. Det ska inte vara så starka vindar och att havet kommer vara lite lugnare enl prognos. och så vill vi komma fram när
det ljusnar så vi kan inte segla för fort.
Milla tror hon ser ett fartyg i horrisonten men det är Ön La Gomera som syns i fjärran. Vi närmar oss och man kan se hur gatubelysningen syns på ön.
Vi kommer fram lagom när solen vaknar och vi lägger oss Valle Gran ray.
Här ska finnas mycket rockor, skeppsvrak och fina fiskar att snorkla och titta på. Vi snorklar och se papegojfiskar och några lila svarta, men inga rockor. Vi ser även skeppsvrak. Robin tappar sina snorkelgrejer ner på 10 meters djup. Men en ivrig
britt vid namn Tom draggade upp dem med jolle ankare.
Vi går upp och utforskar staden. Den är inte stor men har det nödvändigaste som vi behöver.
Det finns plantage med gårdsförsäljning av frukt och grönt, restaurander och vanliga affärer.
Båten har alltid lite jobb som ska göras. När vi tankar disel och åker med full tank läcker det lite disel från diselvärmar kopplingen som är vid diseltanken. Detta rinner ner i kölsvinet. Så det blir att ta upp bordet och ta
bort den lilla disel som läckt ut efter vi har tätat läckaget. Vi låter det stå uppe och torka och tar en sväng in till staden. Luinga med våra vänner Tom och Josie är här, så vi tar ett barhäng.
Hitta en perfekt liten bar där vi kan hänga och spela dart. Göra nått annat, kul.
Efter kvällens roligheter kommer vi hem till båten. Bordet som även är ett barbord ligger upp och ner. Men allt är var helt. Undrar just hur grannarna tänkt när det skramla till?
Vi tar en fika med engelska vännerna och tittar på.
Så är det detta med akringen. Det är svårt när alla gör olika. Vi räknar alltid 4 gånger djupet medans andra har andra räknesätt ex 6 gånger mer. Detta blir konstigt när vi ankrar. Vi lägger oss i mitten och
ibland är vi långt ifrån och ibland jättenära. Det skapar en liten oro. Men vi har ankarlarm på så vi vet om vi draggar eller inte.
Vindarna här tilltar och där med vågorna. Vilket gör att vi rullar hela tiden. Vi håller på att rullar ur sängen. När man ska bre mackan lär man göra det innan man fyller på kaffekoppen. Annars har man bara
en hand att bre macka med om man måste hålla i kaffekoppen.
Detta går bra men under än längre tid blir man mer eller mindre galen.
Vi tar oss lite längre ner på ön till Santiago. En lite mindre by. Vi hoppas på mindre rullning och mindre vind.
Det är fortfarande varmt, och båten rullar fortfarande. Vi går in i land då vi ser en grotta.
Det vinns många dalar med grottor på ön. I vissa bor det människor som öborna kallar hippies. De vill inte ha något med moderna omvärlden att göra och ska inte vara så sociala. Detta ser vi när vi åker längst
ön. Hur man hängt upp tyger mm. Men vi går till en grotta som öborna byggt en trappa för att ta sig till.
Hur besviken kan man bli när vi upptäcker att det är entren till ett hotell komplex på ön, haha.
Men utenför hittade vi gångar i bland buskarna. Vi 4 upptäckare är inte bangen så så vi tar och tar oss en titt. VI hittar en skylt där det står om Fred Olssen som som kom till La gomera och började
bosättningen, så var det nått om en grott kvinna. Vi fortsatte stigen och hittade små grottor där folk boat in sig i.
Det är fint och det är ett lugnt ställe i vilket fall på land.
Det är svårt att få platser i hamnarna. Vi skriver och pratar med hamnarna på Teneriffa men det är kört. Så vi kan inte åka dit föerns det är lugnare i vattnet så vi kan ligga för ankare.
Samma är om vi vill åka till Gran Canaria så måste det va lugnt för ankring är det enda som gäller. Det är inte bara vi som har svårt många upplever samma. Även om man ska boka två
veckor bort får man till svar att det är fullt. Sen när man är i hamnen så är det inte fullt och detta beror på att folk inte dyker upp. Så det är lika svårt för hamnarna som för
oss sjöfarare.
Vi kommer till San Sebastian.
Om man går till udden närmast Teneriffa kan man se dteneriffas stora vulkanberg, vi är nära.
På ön har de en staty från 1968, den olympiska facklan. Den ligger på en liten topp och står så fint vid vattnet.
Flera vänner dyker in i hamnen. Både svenska båten Aura med Lasse och Birgitta, och Umtali från England med Alex och Tom med två pojkar. Vi alla samlas hos
Luinga och tar en drink. Mycket trevligt.
Luinga ska snart lämna oss för att göra sin överfart innan jul. Så de förbereder sig och vi hjälper till. Vi börjar även göra listor på det som ska fixas innan
6 januari. Vissa grejer gör vi redan nu. Som att byta batterier i alla kontroller och polerar rostfritt.
Det är endel att göra. Vi har använt båten 4 gånger mer än vad vi gör på en sommar säsong och det behövs göras saker som vi normalt gör vid vårrustning.
Underhåll är viktigt och än mer nu när vi är i saltvatten samt att båten jobbar mer än för oss vanligt. (Säger vi som är vana i sötvatten då vi har
båten i vättern).
Handla och promenar gör vi också. Här får vi öva på spanska. All kött, ost, fisk handlas över disk och man får peka och använda google translate för
att göra sig förstådd. Roligt är det, både för oss och personen bakom disken. Många goda skratt
Vi farsineras av utvecklingen här . Toan får man inte spola ner papper utan lägga i en hink bredvid och dessa konstiga el kopplingar som är lite här
och där. Att det håller och att ingen skadas är för oss underligt.
Helgen har gått även i motorns tecken. Det är ett rally på g så lite jippo kring det i staden.
Men vi har det bra hörrni. Vi njuter av volkanöns svarta stränder. Blåsten börjar att avta, så på måndag tar vi oss vidare till teneriffa.
Med det säger vi, Sea Ya!!!
1 kommentar(er)
