Vi hamnar i en marina vid namn Quinta Do Lorde, kallas för ghost town. Tyligen började man bygga massa hotell som en stor resort. Men det mesta är och har varit öde i flera år, fram till pandemin då man använde delar för att sätta in resenärerna i karantän.
Nu börjar man renovera. För att ta sig här ifrån får man åka buss. Sen finns små städer och byar längst vägen till den stora staden Funchal. Vi tar bussen för att hämta hyrbil som vi ska ha i några dagar.
Vi har läst om levadorna som finns på ön. Vi har även sett andra bloggare och på youtube som gjort vandringar på levador. Levador finns bara på Madeira och är en bevattningskanal som man grävt från topparna på bergen. Kanalerna leds ner till
ön. Längst dessa kan man vandra. Det finns många och vi börjar med den vi läst mest om PR9 levada do caldeirao verde, där ska finnas stort vattenfall och tunnlar som man måste ha fikalampa för att ta sig till andra sidan. Den ska vara
enkel att vandra så vi har på oss våra sandaler.
För att ta sig till levaderna tar vi bilen. Det lutar och man får ibland ta ettans växel för att bilen ska orka upp. Möten vill man inte ha då vägarna är supersmala.
Så kommer vi fram till levadan. Där finns fik, djur och lite parkbänkar så man kan sitta och njuta av sin matsäck.
Ibland är det så trångt så man inte kan mötas. Man får vänta på varandra.
Lite regnigt och litee kallare här uppe i bergen. När vi går tillbaka får Milla "punka" på sandalen. Men med dessa vyer är det inget att gnölla om utan bara traska på.
Våra vänner på happy snapper har hittat en spricka på sitt röstjärn som sitter längst fram på båten och håller i förstaget som seglet sitter fast i. Vi går och kollar våran och finner att vi har liknande skada. Då Happy Snapper tagit
hit mekaniker, så bad vi dem att kolla våran med. Det var bara att montera av och lämna in för renovering.
Det kommer en storm så vi har surrat fast oss ordentligt. Med det så åkte vi en kortis till Funchal för att handla. Vi har nya vänner från England. Tom och Josie, som ska göra samma rutt som oss. Vi frågade dem om de ville
följa med. Det ville de. Perfekt för oss. Då får vi öva på med engelskan, och lära oss utav proffsen direkt.
Vi kollar in staden och går in på ett vinhus som tillverkar Madeiravin. Påminner om Portvin.
Vi handlar frukten på marknaden, det är godare och billigare. Träffa en försäljare som visste hur man säljer. Vi köpte på oss Annon (the golden apple) och Ananaz banana.
Vi bestämde att vi ska gå en ny levada dagen därpå, dvs att det är sista dagen med hyrbilen. Vi åker till Levada 25 fontens.
PÅ vägen dit såg vi stora vågor och stannade till för att se surfarna.
Så upp till levadan Rabacal.
Det är bara 11 grader när vi kliver ur bilen och börjar vår vandring. Mycke trappor bestod denna vandring av.
Så massor med små och stora vattenfall.
Efter fick vi anjuta en fika tillsammans, nått som våra engelska vänner undrar mycket över. Den svenska FIKAN.
Vi lämnar tillbaka bilen, dagen därpå och Robin mekar lite med ankarmotorn och gör i ordning ankarboxen. Lite fix och rengöring inför att röstjärnet ska vara klart.
Tom och Josie hyr bil och undrar om vi inte vill följa med och se soluppgången på en utan de högsta topparna. Så upp tidigt så gav vi oss iväg. Milla har efter
den tidigare vandringen dragit på sig rejäla skavsår. Så nu är det badtofflan som ska ut på vandring.
Kl 06.45 gick bilen för att ta oss upp till toppen. Då det blåsit så är det mycket sten och grenar på vägen. När vi har 13 minuter kvar ( med bil) 2 timmar (gång)
så får vi punktering.
I mörkret och i väntan på att bärgare och taxi ska komma går vi ut i en liten glänta i skogen. Vi trasslar oss ut i snåret. Robin river upp brallorna. Tom
fastnar. Vi är glada, lite besvikna men får en fantastisk vy.
Så kommer bärgaren och taxin.
Vi åker ner till Funchal, och efter mycket om och men så fick Tom och Josie en ny bil. Vi bestämmer oss för att åka upp och kolla in toppen
igen för att gå en kortare bit. Vi började med FIKA.
MIlla som har badtofflor hade lite svår att gå. De andra fick gå då det är brant på stenarna. Men vyn är helt galet magiskt.
Vi bestämmer oss för att göra ett nytt försök dagen därpå. Och kan ni tänker er??? Vi lyckades.
Tom och Josie hade hört talas om nått som kallas Toboggan som man kan åka i Funchal. En form av släde
som går på trämedar som två män styr bakom. I 2 km åker man denna. Förr var det ett transportmedel
för de som bodde uppe i bergan. DÅ var resan på 5km och de som körde släden fick snällt bära upp
den till nästa resinär. För att ta sig till dessa kan man åka linbana vilket vi gör.
Så kommer vi till slädåkningen.
10 minuter tog det att åka 2 km, och var inte så häftigt som vi trodde. Men
kul att gemomföra det, så klart.
Efter allt äventyr så inväntar vi vårt röstjärn. De andra håller på att förbereda
sig att åka. Vi har inte bråttom utan tar det lugnt.
Vi träffas alla på happy snapper när den dansk kommer med en bit fisk från
en 200kg Wahoo, en sorts makrill. HAn ville ge den till Happy snapper från
en dansk till en svensk, sa han. Biten va stor så vi andra fick en bit
var som tillagades till lunch.
Så kom äntligen vårt röstjärn tillbaka, och vi monterar på den på fören. Snart
är det dags att lämna denna vackra ö. Ni som aldrig varit här bör komma
hit. Galet vackert. Finns inte så många badstränder, men pooler på hotellen.
Så vackra vandringar som är helt sagolika. VI har massor med bilder och
det är svårt att välja vad vi ska lägga ut.
Med det så tackar vi för oss för nu. Nu inväntar v vind så vi kan åka ner till
Kanarieöarna.
Med det säger vi Sea ya!
1 kommentar(er)
