En liten by med en liten brygga. Finns en liten affär och två restauranger/pub.
Finns inte så mycket att göra här. Lite kallt är det trots att solen visar sin bästa sida. Men det är vinden. Så gäller att hitta lite lä där vi kan njuta.
Men här i norr är man van. Flera personer va i och badade.
Vi stannar en natt. Då vi vill vidare till Skottland.
Det är inte långt vi gissar segel till en början men får sedan ta motorn in till Islay. Inta mycket båtar ute. Känns nästan öde. Men många sillgrisslor får vi sällskap av.
Islay är en ö känd för sina whiskey. Robin har varit här förut. Då med flyg. Så känns lite speciellt att åka in med båten i port Ellen.
Det är mycket båtar i hamnen. Vi får lägga oss på kajen där fiskebåtar och annan trafik får ligga. Och fler båtar kommer in så vi får två båtar som ligger utanpå.
Så är det där med tidvatten. När man ligger så här vid en fast kaj. Måste man ha slacka tampar om man förtöjer vid högvatten.
Nu hade vi "tur" så när vi kom in var det lågvatten vilket gjorde att vibontenåkrr ner mer heller kommer vi inte behöva mer tamp än det vi har nu.
Vi kommer in tidigt så vi hinner med att ta en promenad till Laphroaig som är den närmaste whiskydestilleriet från Port Ellen.
Det regnade när vi gick. Men det gör inget då det är mysigt här på landsbygden.
Väl framme får vi inkassera vår hyra. Som vänner av Laproiag får man vid besök inkassera sin hyra. När man blir vän på deras hemsida får man en bit land på 1x1 meter som Laphroiag hyr av oss. Så klart vart vi bjudna på ett smakprov av en annan whisky
samt köpte en öl i baren.
Det har varit silent weeks på destillerierna. Veckor där de städar och mekar med maskinerna. De har precis öppnat igen så boka guidning är svårt då det är fullt en vecka framåt. Men vi lyckas hitta ett tillfälle på Lagavulin dagen efter.
Vi bestämmer att vi tar bussen dit.
Guidningen med guiden Alice vad superbra. Inspirerande. Visste ni att whiskeyn inte kommer från Skottland fast man kan tro det?
Nej Irlänska munkar tog med sig denna ädla dryck till Skottland. Från början kom det från fjärran östern och va parfym så användes whiskyn även som medicin. Ja alltså innan munkarna började brygga.
Trevlig guidning som avsliöutades med provsmak.
Vi gick därifrån till Ardbeg där vi avnjöt lite lunch. Så blev vi bjudna på smakprov även här.
Vi promenerade hela vägen hem bland Skottlands fantastiska landskap.
Vi tar bussen till Bowmore, som är den största staden på ön. Vi besöker destilleriet så klart.
Där finns en flaska som är värd miljoner kronor. Flaskan är gjord av kristaller och silver. Mycket vacker.
Finns endast en kvar. Från början var de 12st. Sen höra historier om folk som kommit i privatjet köpt en flaska och flugit hem öppnat den med sina vänner. Ja man vet ju inte sanningshalten i det. Men men. Det som är sant är att de görolika flaskor genom
åren typ denna men även enklare som säljs och vinsten går oavkortat till välgörenhet. Då kan de gott komma och köpa sista flaskan med, tycker vi.
Staden är inte så stor men mysig. En pub har öppet där vi kan käka lunch. Robin har varit här tidigare för ca 6 år sedan. Och Wi-Fi lösenordet är fortfarande detsamma
När man går på destillerier finns det alltid ett klassiskt kort. Vilket vi tagit på samtliga ställen.
Den sista vart lite långt bort men är med.
Hemma i båten har toan blivit trögspolad igen. Så Robin tar och fixar med att skruva ut pumpen och smörja in med fett. Sen kan man spola så lätt igen
Nu tackar vi Port Ellen och åker vidare. Vi har hört om ett fint ställe på ön Jura. Ja det finns ett whiskydestilleri där men inte dit vi ska på ön.
Vi åker förbi vackra landskap
Man åker i en smal ränna och måste åka efter sk ens märken. Märken som finns på land och ska vara över och under varandra för att man ska ligge rätt i kurs och inte gå på grund. Sk Ens.
Om man tittar noga på bilden kan man se två vita märken som ska vara på en rad på varandra för att vara Ens.
Efter lite trix och knix är vi framme och ankaret ska i.
Det funkar inte. Vi köpte ny i vintras och nytt batteri för nån vecka sedan. Men motorn vill inte. Vi får manuellt kasta i ankare och så får vi kolla på det dagen efter.
Bredvid oss finne en liten kobbe. På kobben ligger två sälar. Lite svårt att se på kort så vi tog kort genom kikaren.
Vackert är det och vi är helt ensamma.
På förmiddagen börja Robin skruva med motorn till ankarspelet. Visar sig att den tagit in vatten, rejält. Så bara sätta igång med rengöring och hoppas det funkar.
Mesta vi ser är fett och ärgad metall efter allt salt.
Lite att fixa med det ordnar sig.
Med det tackar vi för oss och Jura så ses vi snart. Sea Ya!
1 kommentar(er)
